Halm

säger det en gång för alla

så är det sagt, poeten är 

skönlitteraturens skyddsängel,

är gammelgäddan med ett flaskskepp 

i stället för hjärta -

poeten är samtidigt förstoringsglaset

i barnets nyfikna hand

och det astronomiska observatoriet   

som försöker gnugga bort kometen 

ur sitt öga, kometen med rester från en 

framtida istid där isbjörnarna

sitter i sina pastellblå fåtöljer 

och läser snödikter för varann  -

poeten är fågelskrämman

som odlar vinterns jordgubbar av snö

och samtidigt sluter alla frusna skator 

och vinddrivna luffare 

till sitt bröst av solgul halm.