En katedral av färgat glas

En lyra vill jag vara, jag vill bli
Likt skogarna där dånade du far
Tills lövens brus blir till en harmoni
[...]

P B Shelley, ur dikten Ode till Västanvinden, 1818?

"[...] Umgänget med  bildade, intelligenta människor får oss att glömma oss själva genom att vi utbyter tankar med andra, vilket är en av grundtankarna inom lyckofilosofin. Shelley var aldrig förtjust i stora sällskap - de besvärade och tråkade ut honom. Men han tyckte inte heller om ensamheten, och när han var hänvisad till sig själv tog han som regel sin tillflykt till en bok [...]"

Mary Skelley, Anteckningar kring dikterna 1818, ur En katedral av färgat glas, Gunnar Harding, 1999