Svarsdikt till Ulrika Nilsen

Dikten var
en uppfriskande cigarett
som jag rökte i hemlighet -
även om jag ju egentligen inte
röker, har faktiskt inte
rökt på tjugo år,
och dessutom varit spiknykter -
nej, inte ett enda litet glas rött ens -
gud vet vad jag egentligen
gått miste om -

men att nu har jag
raglat omkring med din diktsamling
under armen i dagar,
veckor, månader -

därför att                          
ett djupt igenkännande bredde ut sig
som en mjuk filt över mitt livs kantigheter -

för du lär mig att älska och acceptera
mig själv - men det är inte egentligen
du,

det är dina dikter
som gör det -

                         *

din bok är en sån där
bok som jag jämt
skulle bära med mig -
i min handväska,
om jag hade någon -
men att nu bär jag den
under armen när jag går
över slätten, som ett
härligt, trilskande, vilt
och livhungrigt barn -
en riktig survivor.