Ill. Maurise Sendak, ur Till Vildingarnas land

"Oavsett poetens bildningsgrad, ålder, kön och intressen är och förblir han innerst inne, till sin natur, en arvtagare till de primitiva folken. Vetenskapliga uttolkningar av världen gör inget djupare intryck på honom. Han är animist och fetichist, han tror på hemliga krafter som slumrar i tingen och är övertygad om att väljer han orden väl sätter han igång de krafterna. Poeten kan ha minst sju stycken ärofulla universitetsdiplom - i det ögonblick han sätter sig att skriva dikt börjar rationalistuniformen att strama under armarna på honom. Han skruvar på sig och frustar, knäpper upp knapp efter knapp, tills han till slut hoppat ur paltorna helt och hållet och blottar sig för alla och envar som den nakne vilde han är, med ring i näsan. Vilde, javisst, för vad ska man annars kalla en människa som pratar på vers till döda och ofödda, till träd, till fåglar, ja till lampor och bordsben, utan att uppfatta det som rena idiotin?"

                                                 Wislava Szymbordska, ur Bredvid Läsning, 1997