Diktskjulet

Jag vill
samla ihop allt, allt det lilla,
som blev över, som är kvar -
samla ihop det på armlängdsavstånd -

samla drivved, gamla skrivmaskiner -
gamla men fullt användbara, samla
gångjärn, spik & skruv, floror, fågelböcker
och diktsamlingar - ska bygga ett diktsskjul
i rummets hjärta, eller på en strand
vid en hjärtformad bottenlös lappländsk sjö -

tapetsera med blomplanscher -
dikter; egna och andras, tills det inte finns
en ledig fläck, hänga upp författarporträtt
som änglaansikten i min eremitboning,
låta poetens ögon av eld antända
min tanke, känsla, så att jag förmår
älska mer, mera -

älska näbbmössen och fjällämlarna,
rödingarna, snömolnen, de slarviga spåren
som vinden lämnar efter sig överallt,
lavor, spretig mossa och det vissna lövet
på den trädlösa tundran -

drömmer att jag är vaken
och packar mina kappsäckar
med diktsamlingar huller om buller,
jag tar med mig bara dikter,
dikterna som lära mig älska
mig själv lika mycket som jag
älskar och förlorar mig i allt
annat -

                           *

har aldrig längtat
efter mig själv på det här sättet,
efter att vara en igelkott på
enslig kvällsvandring under rabarbern,
ett lågfjäll som inte gör väsen av sig,
en ensam isbjörn i en snöig värld -

det är väldigt olikt mig egentligen -
brukar som en teaterapa
prova allas andra roller
tills jag glömt bort min egen -

men nu
känns det som jag håller på att
förvandlas till mig själv -

jag som skrivit dikter för att få vara någon
annan och slippa vara jag, nu vill jag plötsligt
svänga på klacken och göra tvärtom -

dansa med mig själv,
i en riktig tryckare,
kanske rent av i en tango -
vill ha ett alldeles eget språk,
välja mitt eget namn -

men allt det här
har säkert något att göra med åldern,
med reptilhjärnan eller något annat kroppsligt -

kroppen är ett riktigt rymdskepp,
byggt av kol, väte, mineraler -
så vem är utomjordingen
med dikter om violer
i stället för ögon -

reser för att hitta mitt riktiga jag,
hitta mitt riktiga namn, mig själv -
reser i mitt diktskjul

reser allt närmare
marken, lägger mig på knä
intill kaninhålan och viskar:

säg, får jag
komma in - är långörad,
kort svans, har skogsdoft i pälsen -

men ingen är hemma -

så jag går till snigeln,
knackar på det genomskinliga huset,
spörjer: får jag komma in
till dig,
här är så ensamt och kallt
i den svävande, svallande rymden -

öppna,
jag är du!