Bokstäver

Diktens bäver
bygger en skaldehydda
i våtmakens innersta -

sitter på kvällskvisten
i en grön fotölj
och drar sig till minnes

ett hav
av bokstäver i naturlig storlek.

Lyrik; medicin
för fåglar med
sorgsna ögon!

Poesiälskaren
ruinerar sig
på diktsamlingar!

Jag är en drömmare.
I drömmen finns en tillflykt.
Och när natten kommer och stjärnorna tänds
stiger ett luftskepp upp från himlen.
[...]

Mia Ajvide, ur Om en flicka vill försvinna, 2008

Hologrammet

Varje morgon väcker den guldlockiga
solen mig och frågar vad poesi egentligen är -

poesin är att inte tacka nej till livets smällkyssar -
lyriken är ett barn som man uppfostrar på egen
hand, ett barn som aldrig blir vuxet och flyttar
hemifrån - dikten är kökskniven i skåpet som den
suicidala kvinnan glömt bort sedan hon hals över
huvud förälskade sig i livet - poesin är golvuret
som tidlöst går både framåt och bakåt samtidigt -

jag svarar, att dikten är ett hologram
i kometens huvud, ett hologram i hologrammet,
är en tioarmad bläckfisk som hjulbent korsar
den brännheta ekvatorn på väg
till sagans ö omgiven av vokalernas hav -

lyriken är livets roddbåt
med hål i botten,
där orden strömma in
i allt snabbare takt -

poesin är den homosexuella kvinnan
som för mig i livsdansen och sedan
kysser mig upphetsat över hela kroppen
och i vars armar jag somnar utmattad,
efter en vild natt -

dikten är när jag
skålar med mig själv,
skålar för min lysande framtid
i honungsgul konjak
och ser mig själv förälskat
och djupt i ögonen.

Klänningen

Dikten är
konstnären som går,
med färgfläckar
på klänningen,
genom den grå staden.

Dikt 

Poeten - kroniskt poetisk,
men på ett bra sätt -

så där
som den levande
insuper livsluften -
ett landdjur på land,
en zebra på en savann,
en guldfisk
i sin genomskinliga skål -

eller en zebra i en skål med vatten
och en guldfisk simmande
över en savann -

                   *

diktens bigbang
kastar sig huvudstupa
för mina fötter, kastar sig
i min famn igen -

ryggmärgsreflex;
jag tar lyra.